Varför lärplattform?

Av: Juha Sillanpää

Av: Juha Sillanpää

Den senaste tiden har frågan: Varför skola? ställts i debatten mellan lärare – frågan har varit ett försök att lyfta kunskapssyn och didaktik ur nya perspektiv.

En fråga som jag skulle vilja sätta ljus på är: Varför lärplattform?

Själv använde jag tidigare en lärplattform då den erbjöd obegränsade möjligheter till uppladdning. För ett arbetslag som flippar klassrummet och dessutom använder film som redovisningsform, verktyg för bedömning samt marknadsföring av sceniska produktioner var möjligheten att ladda upp allt detta material värdefull.

En plattform av det slag som är oftast förekommande, som endast tillåter ett mycket begränsat uppladdningsutrymme, är i princip värdelös för mig och många kollegor. Allt filmmaterial måste laddas upp i andra molntjänster och länkas in i plattformen. SMS funktionen i plattformarna fungerar sällan tillfredsställande, ofta kopplas de bort. Det finns exempel på att underlag till utvecklingssamtal som mödosamt lades ut i lärplattformen inte alltid gått att läsa av elever och mentorer – av okänd anledning. (Dessutom kan man inte låta bli att fråga sig varför varje enskild lärare måste lägga oändlig tid på att skapa terminstider för kurs, manuella bedömningsmatriser för kurs o.s.v. i 5-6 steg innan underlagen kan föras in i plattformen.) Lay-outen är ofta trist (DDR-estetik kallade en elev looken!) med gammalmodiga widget-funktioner. Kommunikationen med hjälp av lärplattformar är dålig då eleverna naturligtvis inte befinner sig där – vem hänger i en lärplattform?

Till yttermera visso är plattformarna instabila. Du kan inte lita på att de fungerar som de ska.

Är det någon som känner igen sig?

Otaliga är de kollegor som ventilerat sin frustration över de undermåliga lärplattformarna som varken erbjuder stabilitet, goda kommunikationsvägar eller funktioner som stämmer överens med moderna verktyg och pedagogiska metoder som vetenskap och beprövad erfarenhet visat vara framgångsrika. Oräkneliga är de elever som svurit över gammalmodiga funktioner, svåröverskådlig information och obegripliga inbyggda hinder i dessa lärplattformar.

Ändå fortsätter skolans huvudmän att investera i lärplattformar. Varför?

Jag tror att det finns en mängd skäl som samverkar till bevarandet av plattformar där bevisligen mycket ringa lärande sker.

För det första har många huvudmän investerat i datorer till personal och elever utan att investera i en genomtänkt strategi för pedagogisk användning av datorerna, många erbjuder också undermålig eller ingen fortbildning i pedagogisk användning av datorerna för personalen. Att tänka plattform blir då ett alternativ till att tänka kreativt, modernt, pedagogiskt, vetenskapligt baserat användande av tekniken. “Titta hur vi satsar på moderna lösningar och helhets-tänk: Vi har ju investerat i en lärplattform!”

Många huvudmän är också dåligt insatta i alternativen och vet inte vad man går miste om när man låser in elever och personal i en plattform. De känner ofta inte heller till den forskning, t.ex. Bamford, som visar att arbete i verkliga media och kommunikationskanaler med en verklig publik och ett visst mått av risk är vad som ger resultat för elevernas lärande. De tror ofta på fullt allvar att man lär sig lika mycket av att steppa i garderoben som av att framföra sitt nummer på The Met.

I många kommuner sitter också en IT-enhet från anno dazumal som grundar sitt existensberättigande i tekniska lösningar, gärna väldigt underhållskrävande sådana. Dessa är ofta understödda av så kallade IT-strateger eller IT-pedagoger som fick sina tjänster med nedsatt undervisning under ITiS-dagarna. Ibland har de kompletterat med en fortbildning i t.ex. PIM eller – guess what – någon lärplattform. När nu ITiS och PIM somnat in är en lärplattform bästa sättet att fortsätta hävda sin särställning. Dessa IT-enheter har därmed ett enat behov av att elda på huvudmännens instinkt att vilja binda upp skolan i lärplattformar.

När personalen väl har tvingats in i en lärplattform finns en inneboende psykologisk tröghet som innebär att det är svårt att avbryta beroendet av plattformen, oavsett hur undermålig den visar sig vara. Hundratals lärare har ju lagt tid och möda på att lära sig de komplicerade funktionerna och har även laddat upp stora mängder material som man inte vill ska gå förlorat. Därmed kan lärplattformarna leva vidare, långt efter att alla som använder dem har slitit ut sin sista hårtuss i förtvivlan.

Kan vi hoppas på en tid då vetenskaplighet och beprövad erfarenhet samt personalens bedömningar av vilka verktyg som ger eleverna bäst möjlighet att i ansvarig frihet utvecklas mot sin fulla potential kan få vara vägledande istället?

Advertisements

7 thoughts on “Varför lärplattform?

  1. Martin Larsson

    Känner igen mig i många punkter. Skulle vara mycket intressant att diskutera utvecklandet av en ny lärplattform. Inte minst för mig som tidigare jobbat som lärare men nu utbildar mig till datavetare och mycket väl kan komma att jobba med webbutveckling.

    Vad påstår beslutsfattare att skolan vill ha/behöver? Vad vill verksamheten verkligen ha? Vad är det verksamheten egentligen behöver? För visst har en BRA lärplattform en given plats i svensk skola, eller?

    Reply
  2. Pingback: Varför lärplattform? | Digitala verkt...

  3. Carina

    Den här frågan intresserar mig också. Själv lärare sedan mååånga år och från och med i år it-pedagog (hoppas att jag inte är/blir en it-pedagog anno dazumal). Nåja, vi diskuterar just nu lärplattform eller ej och till vad och varför och då inte till att dokumentera utan för att kunna skapa utrymmen för digital kommunikation. Å ena sidan de som anser att detta ska ske i ett slutet utrymme, å andra sidan de som anser att det kan ske fritt. Hur går era tankar i detta?

    Reply
    1. ychen06 Post author

      Hej!

      För mig är det en fråga på många plan. För det första så anser jag att det finns tydliga uppdrag i läroplanen – att förbereda elever för ett aktivt och ansvarsfullt deltagande i samhällslivet, att klara av att handskas med ett föränderligt samhälle, att lära sig att verka och utvecklas i ansvarig frihet – som medför att vi måste låta eleverna arbeta i verkligheten. Hur ska jag kunna förbereda elever på att delta i samhällslivet om jag stänger dem ute från det? Hur ska eleverna kunna tränas i hur man förhåller sig i det offentliga rummet, hur man granskar, sovrar, kritiserar, bemöter och respekterar varandra, om jag stänger dem ute från det offentliga rummet och istället låser in dem i slutna system? Hur ska elever lära sig att klara sig på djupt vatten om jag aldrig låter dem träna något annat än torrsim?

      Vi har även ett entreprenöriellt uppdrag. Hur ska jag kunna träna entreprenörskap utan externa avnämare till mitt arbete?

      Dessutom visar forskningen på att kvaliteten i lärandet blir högre när eleverna arbetar publikt, verklighetsnära och med externa läsare/bedömare/kontakter. Att det finns en viss risk – man kan möta kritik, bli emotsagd eller dylikt, är också en viktig faktor. Det är helt enkelt pedagogiskt och didaktiskt nödvändigt att skådespelaren får stå inför en publik för att utvecklingen ska befrämjas.

      Jättebra frågor! Det här är en enormt viktig diskussion.

      Reply
  4. kentlundgren

    Tack för intressant artikel! Jag skulle vilja se en bedömningsmatris (fel, jobbigt ord?…, men i alla fall ) över olika lärplattformar på ena axeln, och olika fördelar på andra. Har någon sett någon sådan matris?

    Är ännu inte fullt utvecklad lärare (praktikant för att bli ekonomi och tekniklärare på gy, men undervisat tidigare på universitet), så min översyn över olika lärplattformar är begränsad. På den skola jag praktiserar i Malmö har de Progress. Tidigare har jag arbetat med Its learning. (Hur står sig dessa i “konkurrensen”, enligt er?).

    Läser på lite om lärplattformar på http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:574692/FULLTEXT01.pdf:
    “Idag finns det en uppsjö av olika digitala lärplattformar sedan de började användas i Sverige på 1990-talet (Spetz, 2007). Det finns idag ett flertal engelska begrepp för att beskriva en lärplattform men den vanligaste benämningen är Learning Management System (LMS) eller Virtual Learning Environment (VLE). Sedan finns det även Course Management Systems (CMS) och Learning Content Management Systems (LCMS). Enligt Watson & Watson (2007) används ofta LMS för att beskriva system som är CMS eller LCMS.” Är det begrepp ni använder?

    Som praktikant är jag intresserad av diskutera syn på lärande (synpalarande.wordpress.com/), #bfl (att var och en har en egen (liten) “whiteboard” med mera, här behövs inga lärplattformar ;>). Detta och andra nya grepp i skolan kan med fördel användas tillsammans med blogg där flippat material (eget, och andras!) visas. Jag har lagt mitt material på: http://vfupraktik.wordpress.com/. Och så behövs en utvecklad lärplattform som underlättar dialog mellan elever, mellan lärare och elev, och mellan flippat material, blogg, och lärplattform (eller om flippat och blogg byggs in i lärplattform). Vilka goda exempel på utvecklat arbete med lärplattformar har ni sett?

    Reply
  5. Pingback: Varför lärplattform? | Uppdrag : Skol...

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s