Monthly Archives: March 2013

Behöver demokratin hjältar?

För några månader sedan ställdes frågan “Behöver demokratin hjältar?” på Twitter. Mats Olson, @tystatankar, ville med frågan utmana våra tankar kring demokratins inneboende värden och förutsättningar.

Jag fascinerades av frågeställningen och såg den som ett fantastiskt spännande ingångsperspektiv inför det stundande temat Weimarrepubliken, i kursen Historia 2b. Frågan om individens makt, och ansvar, i en demokrati knöt också an till det tema eleverna valt att arbeta med just innan, Människans kraft, som ni kan se här.

Vi har nu arbetat med Weimarrepubliken genom att studera den tyska mellankrigstidens konst och kultur. Vilka tankeströmningar var det som speglades genom expressionismen, genom Blut und Boden, Neue Sachlichkeit och Bauhaus-skolans funktionalism? Genom Josef Roths ögon har eleverna fått uppleva stämningen 1924 så som den skildras i What I Saw, genom Peter Gay har de kunnat använda en antroposofisk historiografisk metod för att analysera Weimarrepublikens styrkor och brister. Tack vare att UR har gjort sitt material tillgängligt har de kunnat besöka de lagergravar där nazisternas, och de östtyska kommunisternas, konst förvaras.

Utifrån detta, och källmaterial de själva sammanställt, har de nu valt en redovisningsform för temat. De har valt att genomföra en debattävling i anglosaxisk tradition. De har tänkt följa de här debattreglerna, och de har formulerat fyra teser som de ämnar försvara eller kritisera i debatten:

* Konst är farlig

* Demokratin är det bästa styrelseskicket

* En människa kan göra skillnad för historien

* Vi bör sträva efter att bygga ett perfekt samhälle

Källa: Wikimedia Commons By: Germany National Archives (CC-BY-SA)

Källa: Wikimedia Commons By: Germany National Archives (CC-BY-SA)

Eleverna har delat in sig i lag och fördelat moderatorsuppgifterna och ämnena mellan sig. Med utgångspunkt i Weimarrepubliken är de nu i full fart med att förbereda sina presentationer och argument i Prezi och Google docs. Genom att de delar verktygen med mig kan jag gå in och stödja varje elev, såväl som gruppen, direkt i materialet under hela processen. Under själva redovisningen, som ska filmas och visas för de andra årskurserna via Bambuser, ska lagmedlemmarna hjälpa den kompis som för tillfället debatterar genom att skicka fakta och stödargument via Today’s Meet och Twitter.

När jag går runt och lyssnar, diskuterar och kommer med förslag gläds jag åt hur eleverna analyserar sina argument och medvetet jobbar mot målen i ämnesplanen och läroplanen. Vad är det som bär en demokrati? Hur viktigt är det att alla får utbildning? Kan en demokrati överleva en hur svag ekonomi som helst? Kan vi dra paralleller till varför EU stöder de europeiska krisländerna? Hur hör estetik och människosyn ihop? Hade det gått att hejda, att ändra utvecklingen, att rädda demokratin, att undvika Förintelsen? När? Hur? Hur mycket mod kan man kräva av en enskild människa? Har vi gett komplexa exempel, kan vi lyfta fram något ur en annan epok,  en annan kultur? Kan vi få in ett snyggt citat, en hyperbol, en allitteration?Kan vi nyansera detta ytterligare? Saknas något för att vi ska ha täckt ämnet utförligt?

En elev säger: Har ni tänkt på att det kan vara vi som är hjältarna?

Just så.

Advertisements

Roulette, Skolverket och lärarlegitimationen

Jag är behörig gymnasielärare, med en gymnasielärarexamen från Malmö Högskola och en från Umeå universitet. Mina huvudämnen är historia och konst och kultur (kultur- och idéhistoria). Jag är också behörig i teater.

Jag har nu läst Religionsvetenskap I och II (60 hp) och skulle vilja läsa även C – nivån för att kunna bli behörig i ämnet religion, och få in detta ämne i min lärarlegitimation.

(Jag har i och för sig inte fått någon lärarlegitimation ännu, men jag har ju bara väntat över ett år, så jag antar att det kan vara min tur någon gång under 2013)

Problemet är att Religionsvetenskap III (61-90 hp) finns med många olika inriktningar. Jag skulle helst läsa Religionsdidaktik C, som bygger på Religionsvetenskap A och B, som jag alltså har. Jag  vänder mig därför till Skolverket och frågar om de har specificerat vilka kurser, med vilka inriktningar, inom ämnen, t.ex. religion, som krävs för att man ska kunna få utökad behörighet. Jag får svar från Skolverket att det är Högskolorna som bestämmer vilka ämnen som är behörighetsgivande.

Jag vänder mig då med min fråga till den högskola där jag vill studera. De svarar att det förvisso är de som avgör vilka kurser som ska ingå i en lärarexamen, men att när det handlar om att läsa kurser eller ämnen för att få UTÖKAD behörighet, och man alltså redan har en lärarexamen, så är det legitimationsutfärdande instans, d.v.s. Skolverket, som avgör.

Källa:Wikimedia Commons

Källa:Wikimedia Commons

När jag då vänder mig till Skolverket igen med frågan får jag svaret: “När det gäller gymnasieskolan krävs alltid 120 hp för utökad behörighet i ämnena svenska, samhällskunskap och musik. För övriga ämnen krävs 90 hp, med undantag för modersmål där det krävs 30 hp (se 2 kap. 34 § 3 behörighetsförordningen). Det som är viktigt är att sökande genom kursintyg eller liknande uppfyller de krav på högskolepoäng som gäller för respektive ämne.”

När jag försöker få svar på om en specifik kurs, i detta fall Religionsdidaktik C, kan ingå för att jag ska kunna få utökad behörighet i ämnet Religion får jag veta att Skolverket inte ger sådana besked i förväg, utan att detta prövas när jag skickar in en ansökan om utökad behörighet.

Jag måste alltså lägga ett halvt, eller ett helt om jag inte klarar att läsa på helfart och jobba heltid samtidigt, år på att läsa en kurs som sedan kan visa sig vara fel kurs för behörighet. Och då kommer jag bara att få veta att just den var fel, jag kommer inte att få veta vilken jag skulle ha läst istället. Så då får jag satsa nya år på att chansa vidare. Snacka om roulette!

 

Det här är helt enkelt inte acceptabelt.

Jag är hemskt ledsen, men jag uppfattar läget som ett rent hån mot mig som lärare.